work it

I över en vecka har vi hållt på från 11-21 varje dag med att rensa ladan, bygga ett stall, få upp staket och få hem hästen. För första gången på fleeeera år har mamma, pappa, jag och marcus varit tillsammans hemma samtidigt och fått något gjort och det känns verkligen jättebra. Att se mamma och pappa jobba tillsammans och se att de känner varandra utan och innan men ändå bor för sig själva och är helt olyckliga är lite jobbigt det med..
 
Vi har kört över 40 skottkärrslast, 10 skopor med trä och överblivna säckar, skruvat långt över 100 skruvar bara genom att få fast den ofantligt tunga gummimatta man måste ha för att skydda golvet och torkat ca. 10 cm damm från allt som har stått där. 
 
Det har varit riktigt jobbigt men det är jätteskönt att ha det gjort, nu får jag äntligen ta det lugnt 2 kvällar innan skolan börjar för det behövs veerkligen!

Det är inte heller det snyggaste bygget men jag säger som pappa sa: Det är nog inte det vackraste vi har sett men det är byggt med kärlek. Bara det att pappa som inte ens bor här och som jag knappt ser annars har varit och hjälp mig de dagar han har varit ledig är något jag verkligen uppskattar. 
 
När Anton kom hit och fick inviga boxen var han lite skeptisk i början men nu så har han vant sig. Sedan när han fick gå ut i hagen gjorde han riktiga glädjesprång och såg överlycklig ut eftersom hagen han har gått i tidigare inte har varit gjord för det. Nu ska han förhoppningsvis inte behöva flytta något mer utan nu så har han ett hem och en alldeles egen box.
 
Så här blev det när det var klart..
 
Och här står anton och mumsar hö, hihi, sötpållen
 
 

Kommentarer:

1 Ida Bååth:

Har sett värre ;)

Kommentera här: